Om du misstänker att ett barn eller en ungdom far illa kan du kontakta socialtjänsten för att göra en orosanmälan eller för att få vägledning. Du behöver inte veta säkert om något är fel, det räcker att du känner oro.

En orosanmälan innebär att du meddelar socialtjänsten om att du misstänker att ett barn inte har det bra. Socialtjänsten utreder sedan barnets behov — det är inte du som anmälare som behöver bevisa att något är fel.

Som privatperson bör du anmäla om du är orolig. Du kan vara anonym genom att inte uppge ditt namn, skydda ditt telefonnummer och dölja din e-postadress. Tänk dock på att anonymitet kan försvåra utredningen eftersom socialtjänsten inte kan återkomma till dig för mer information.

Du som arbetar med barn inom skola, vård eller tandvård är skyldig att anmäla misstankar och kan inte vara anonym.

Efter att en anmälan har gjorts gör socialtjänsten en skyddsbedömning inom 24 timmar, följt av en förhandsbedömning som avgör om en utredning ska inledas.